Jag och Familjen Jepsen

Inte så vidare rolig blogg för er få som hänger kvar och kollar läget här.
Jag har så sällan sitta vid datorn tid och när jag väl gör det är det bröllops mappen som fångar mig först.
Nu är det iallafall lite foto inladdning som pågår.
Älskade storkusinen Angie<3

Finaste gos-Miley tokar sig för kameran.

En sovande skönhet. Min Johan.

Puss Puss!

DÅLIG morgon.
För alla oss.
Imorse när jag och Johan satt i sängen och tjattrade i väntan på att Louise skulle vakna och frukosten serveras satte han slem i halsen. det var otroligt obehagligt. Det tog riktigt lång tid innan han fick tillbaka luften. LÄMNA ALDRIG SNORIGA BEBISAR UTOM SYNHÅLL. Nu satt jag ju iof med honom, men det blev svårt endå. Några sekunder trodde jag faktiskt inte att jag skulle kuna hjälpa honom. USCH! Det vad hemskt. Jag älskar mitt lilla barn så, ibland får man verkligen känna av kärlekens storhet.

Och Louise lilla fröken finemang. Hon gör allt i sin makt just nu för att dra ut på avgången mot förskolan.
Inga kläder passar och det är alltid något som sätter igång gråt och ilska.
Och på förskolan. Värsta lämningen någonsin. Hon blev hysterisk. Vian tog henne men hon sparkade, slet sig och slog. Skrek bara helt galet. Men jag gick. Annars kommer det bara bli värre.
Jag började stört böla så fort jag kom in i hallen hemma. Ont i hjärtat. Känner mig som en vidrig människa när det blir sådär. Hon ville verkligen vara hemma. Försöker muntra upp med hur många hon har att leka med och alla roliga aktiviteter. Jag messade avdelningen och frågade hur det gått sen och allt var bra nu skrev de. Skönt. Men endå, hur kände sig Louise när jag gick?

Herre gud vad jag älskar den ungen! Kärleken till henne går inte att mäta upp med någonting alls. Hon är den mest fantastiska härliga varelsen som existerar. Hon är helt otrolig!
På vägen till förskolan sa Louise att hon ville ha en överaskning idag.
Då svarar jag att det kan hon inte få idag heller.
"Vi får väl se vad det blir" säger hon då.....det är visst inte jag som bestämmer när hon ska få en överaskning.
Men det ska hon ha idag, absolut!

Idag kommr min far och passar Johan på eftermiddagen då jag ska på ett möte på psyk mott pga att man inte kan erbjuda min behandling än på länge. David ska vara med. Känner mig lite illa till mods.
Just nu mår jag ju rätt bra. Men jag vet att den enorma besattheten och tvången kan ta över mig när som helst. Så jag tänker endå ta all hjälp jag kan få.

Nu vaknar den andra oroliga lilla varelsen och vill ha sin mjölk.

Lördag! Sweet! David leker med barnen så jag tänkte att jag skulle göra ett litet inlägg här.
Jag är lite orolig för vår Louise. Jag tror att hon har det lite jobbigt på förskolan. Jag tror att hon känner sig utanför på nya avdelningen.
I torsdags när jag lämnade henne skickade personalen på mojängen, där hon fortfarnade klär sig över mig med henne till barnen på manicken. Dom låter nästan alltid lilla Alicia "ta imot" Louise när hon kommer. Och det tycker jag är så fel! Jag tror att hon behöver en vuxen när hon kommer dessutom kanske Alicia är helt uppe i lek med andra barn. Hon kanske inte vill leka med Louise just då. Hur som helst, i torsdags kom Louise in där och jag såg att hon inte bjöds in i leken hos alla barnen som reda var i full lek. Jag fick ju gå där men Louise stod och såg på tjejerna och ingen personal tog henne så länge jag såg. När jag hämtade henne sen fick jag höra att hon inte velat vara på manicken alls på hela dagen. Hon hade varit på mojängen. Och igår kväll när hon sovit ett par timmar började hon springa runt och skrika "Jag vill vara med" säkert 10-15 gånger innan hon somnade om i vår säng. Jag tror att hon behöver tas om hand lite extra under avdelnings bytet. Jag ska prata med personalen. Sånna här problem trodde jag skulle komma mycket senare? Kanske har jag fel men lägger man ihop ett och annat börjar man ju undra...Personalen gör fel som förväntar sig att Alicia alltid ska "ta hand om" Louise. Oftast blir dom bara super glada att se varandra och springer tjoandes iväg och leker. Men Alicia börjar bli stor, hon har många andra kompisar.
Borde jag stanna kvar själv och se till så att hon kommer "igång" med något?

Usch, igår var jag och David dumma nog att stanna uppe länge. Man vill ju umgås utan barnen ibland och när dom somnar vid 22-tiden blir det väldigt sent för oss. Jag är trött.
Imorgon jobbar jag så då blir det upp med tuppen.

Nu ska jag ta gnällig bebis så storasyster får leka med pappa och få full uppmärksamhet. Det behöver hon.
Senade idag ska vi till kusinerna vars mor fyllar år och vill bjuda på fika.

Tisdag och förskolemorgon. Det bästa på hela dagen är nog lämningen. Det låter ju hemskt...Men det är så underbart när Louise och Alicia får syn på varandra och rusar ihop för kramkalas. Dom älskar varandra. Dom har så fin vänskap.
På måndag byter Louise avdelning. Egentligen ska hon göra det efter sommaren med hon är väldigt "stor" för sin ålder och behöver stimulansen från nästa steg redan nu. Även om hon har några andra 2åringar som leker rollekar och pratar bra är det fortfarande flest små med blöja napp och egenlek. Jag tycker det är bra att dom ser till personlig utveckling och inte bara åldern. Jag hade själv funderar över att ta upp detta och blev glad när det kom från personalen. Det tråkiga är att hon får lite mindre tid med sin älskade Vian. För hon tycker mycket, mycker om henne. Hon känns i hjärtat säger hon ju.

Idag blir det enbart hemmasysslor och lek. Nu sover Johan och jag har duschat. Lite plock mer kläder och sånt, handla lite. En lugn dag. Någon gång under veckan måste jag på banken. JOBBIGT! Men det är jobbigare att inte ha pengarna på den kontot man behöver ha dom på.

Igår åt vi ju middag med nästan alla mina syskon och det var trevligt. Louise är inte det minsta blyg för Joakim och Oliver längre. När dom kom in och satte sig sa hon högt och tydligt "Oj vad fina ni är!" och så började hon beröma kläder och annat. Det var hennes sätt att visa kärlek. Hon var glad att se dem. Jag bara smälter.

Att Louise sa just så "Vad fina ni är...vilken fin kofta.." Fick mig att fundera. Jag och David pratade lite om hur man ger ett barn komplimanger på rätt sätt. Jag försöker faktiskt undvika det där med "Vad FIN du är i håret, vilken fin tröja du har idag osv. Jag försöker fokusera på oytliga komplimanger, vad BRA du är och vad KUL det är att vara med dig. Det blir så fel om man vid tvåårs ålder börjar titta på hur det yttre. Men naturligtvis berättar jag för min dotter att hon är vacker ibland också. Även kläder kan man ge en komplimang över eller säga något positivt om, men hellre "Vilken varm och bra jacka du har" än "vilken snygg jacka du har".

Jag brukar varje kväll fråga Louise när hon blev gladast under dagen som gått. Hon har olika svar. Jag säger oftast "När du och jag kramades" eller "När jag lekte med dig" eller "när jag kom hem från jobbet till DIG". DU gör mig glad, Louise! Jag är GLAD för att jag får vara med dig! Det känns bättre än "vad FIN du är idag med din söta klänning".

En annan sak som blir när man har gäster är det här kramandet. Folk ber ALLTID henne om en kram när det kommer/går.  Även David, faktiskt kan säga typ "Men jag har ju inte fått en kram idag". Sånt gör mig vansinnig! Varför ska gon ge, ge, ge och ge? När David säger så tex brukar jag slinka in med att hon nog inte fått nån kram av honom heller. Om man vill krama någon då kan man göra det. Man ska inte "tigga" kärlek. Bättre att säga "Nu innan jag går så vill jag ge dig en kram". Louise vill inte alltid krama folk som fortfarande är nya, känns främmande. Jag kramar själv inte alltid om Davids kompisar som jag knappt känner, varför ska Louise krama mammas och pappas? Nu vet Louise ju iallafall att man inte behöver krama vem som helst. Men det retar mig att hon ska avgöra, hon ska ge, hon ska krama. Malin är väldigt bra på det där. Hon berättar alltid för Louise att "Jag vill ge dig en kram" eller "Ska vi kramas".  "Kan jag få en kram, nej du behöver inte" kan man byta till "Jag vill krama om dig".

Att kramas är kärlek, inte artighet!

Det finns inget som är så fel som när en vuxen frågar sitt barn "älskar du mig?" Men när ett barn spontant visar sin mamma, eller någon annan kärlek, vilket de ofta gör, på sitt sätt är det ju såklart fint att berätta för barnen att det betyder otroligt mycket för mig när du gör så/säger så.
Varje gång Louise berättar för mig att hon älskar mig, eller avbrytar leken för att ge mig puss och kram eller när hon berättar om hur mycket hon tycket om Johan, pappa, Malin, mormor och alla andra hon babblar om så bara smälter jag. Hon har ett stort och fint hjärta! Man behöver inte tvinga fram kärlek ur ett litet barn. Vi visar alla kärlek på olika sätt. Så ska vi låta det vara!

Oj vad det drog iväg idag:-) Nu är mitt lilla barn vaket och jag ska KRAMA honom och berätta för honom att mamma tycker om honom. Och då flinar han...och jag får tillbaka mer än jag kan önska mig!

Men varckra, söta, fina, ljuvliga, berårande är dom, Mina barn. Det är ALLA barn!
Men man behöver inte berätta just det för dem hela tiden.
Louise fötter är otroligt söta här, men dom är ännu mer väldigt BRA!
Johans tjocka små baby lår är urgulliga..men dom är också så starka och BRA!

Louise har varit/är förstoppad. Det är en ond cirkel som vi inte kommer ur. Det började innan jul med att hon var hård i magen. Det började göra ont att bajsa. Och sen har hon hållit sig. Gråtit, haft ont i magen med inte vågat ta i. Hon har börjat kissa på sig ofta, väldigt ofta. Jag lästa om förstoppning och plötslig kissnödighet hänger ihop med förstoppning. Jag tvättar 6 par trosor om dagen just nu. Två gånger har hon fått microlax och vi har gett plommonpure, linfrån, grovsbröd och mer vatten än mjölk. Men hon vågar inte försöka och då blir det inte bättre. Hon som brukar klara av flera veckor utan en enda olycka. Är lite orolig över hur vi ska ta oss ur detta? att hon har fått en toaskräck kan sitta kvar länge...Jag tycker synd om henne. Jag kan ju inte göra det åt henne.


Jag har fått lära mig att man inte ska fråga barnen VAD de ritar. Utan låta det vara vadsomhelst. Det är inte viktigt att konstverket föreställer någonting alls. Det viktiga är att man visar intresse för färg och form. Men här är det väl endå uppenbart? Hon har ju ritat moster Malin med kryckorna och en sol. Det är så otroligt roligt att se hur teckningarna mer och mer blir "något". Jag tycker Louise är riktigt bra på att rita nu. Det är så spännande att de vad resultatet blir varje gång hon sätter fart med pennor, kritor eller pensel. Vi gör det minst en gång dagligen.

Och den sista....Hur lik David kan man bli???

Dålig uppdatering idag. Nu läggdax. Underbart att komma hem till lek och bus med Louise, långkok ala David och en nöjd bebbe. Gooo är han! Men så svår sövd om kvällen. Nu sussar han iaf hoppas en två timmar minst. Louise och jag har lekt lego och pippigubbarna. Den ungens fantasi är gränslös! Hon är helt otrolig i sitt språk för att vara så liten. Och så smart alltså hon förvånat mig dagligen. Idag var hon så rolig. Actiongubbe från mc donalds än med i leken han ramlade men vilken tur att tant pruselius hade plåster i väskan. Pippi hade bebis i magen hon skulle till sjukhuset och den skulle minsann komma ut kl fyra den där ungen och ära tuttarna. Ut ur snippan. Tack gode Gud att hon inte snappat upp hur dom kommer in ännu! Hennes fantasi är bra på det sättet att hon leker bra också utan saker. Hon plockar upp bebisar i luften. Kan gå och ska bara hämta telefonen och låtsas att hon hämtar den. Ringer fantasi samtal och har långa dialoger. Ställer frågor i luren och svarar mhm. sjunger konstant hela visor med många verser. Alla ord på sin plats. Hon kanske vill hålla på med teater sen. Åh hoppas! Så roligt!!! Nej försöka sova nu då! Öppna förskolan imorgon!

Han sover vad man än hittar på!

Röda ögon och mjölk i mun- Men titta inte på det! Titta på vår glada babyboy:-)

Den vackra flickan<3

Nybadad LOUISE ungefär en månad gammal

Nybadade JOHAN ungeför lika gammal

Laddar in bilder och försöker välja nån fin på Johan men...

Tvåbarns mostern Malin:-)

Johan på café Tingsgården för första gången. Igår.

Jag kan inte se mig mätt på min bebis!!! Kan sitta och bara titta...Vad fin han är. Johan<3

BLÅ, Blå är kärleken...

Syns det att han är min?

Louise ungefär två veckor

Johan 12 dagar

Inatt sov hon i sin säng hela natten igen, min superlollo! Två gånger vaknade hon och båda lyckades jag gå dit. Krama, säga godnatt igen och påminna om att hon är så dukrig. Nu är det på gång. Nu kan man faktiskt neka henne att komma mer. Hon är inte alls svår den där ungen bara man kommer igång. Tyvärr blev det med mutor denna gång men vad fan...mitt ego tycker också det är värt det. Jag mår mycket bättre av bara en unge i sängen.

Johan och jag ska strax trampa in till stan. JUst nu sitter han och tittar runt i sittern med sin napp. JAg dricker kaffe. Vi tog babybjärnen och lämnade Louise, det var kanon. Han bara älskar att hänga på mig, som Louise gjorde.

Vi ska gå till apoteket och köpa hem bästa tänkbara lusmedel(just incase) sen ska Johan få sitt första besök på Tingsgården. Lunch med Malin och Morgan.

Dags att mata plutten massor så vi kan sticka sen:-)
Vill egentligen inte synas på stan men jag har ju vagnen att gömma mig bakom!!! Perfekt!!!

Första förskola morgonen med tva ungar!
Louise skriker kl 07. Johan har nyss somnat om (vaken jätte mycket, fortfarande magknip). David redan åkt.
Kröp ner hos hene och gosade, berömde henne massor över att hon sovit i sin säng hela natten. Paket idag igen. En panna och en fruitystick som hon inte gillade. Johan skrek, hämtade honom. Låg med båda och myste i Louises säng(kände mig rikast på jorden) tills Johan tröttnade. Louises frukost, allas kläder och tänder var fix ca kl 08 och hon ska vara på förskolan 8.30 så det var lagom med tid. En 20 minuter till hade vi kunnat sova. JAg diskade och bäddade efter. JAg kommer nog vara hemma mycket och behöver inte stressa på morgonen. Jag ska leva här med mina barn, snarkmannen och vårt hem i höst. Ta en joggingtur i bland och kanske nån sväng till stan, hälsa på lite vänner ibland. Gå på öppna förskolan. Men mest kommer jag vara hemma och leva lugna livet med mina barn.

Louise hoppade upp i sin vagn och sa att hon också skulle åka. Jag fick förklara att jag bara kan köra en vagn och att Johan inte kan gå. Det var OK tyckte hon som fick paraply och gick. Tog in liften till förskolan och kunde lixom inte bära henne inne heller. MEn kramas och så gjorde vi förståss. Lämningen gick bra. Hon gillar ju atta vara där. Dessutom får jag lov att säga att personalen på Louises avd. är så himla bra med henne. JAg är super nöjd med Stenby förskola!

När Louise var baby hade jag fullt upp med koliken och så fort hon var nöjd en stund gav jag mig genast iväg på fika eller shopping som blev ett skrikandebabykaos nästan alla gånger. Johan blir nog enklare men jag behöver inte det där nu. Behöver inte vara på stan och fika ute. Inte då heller egentligen, jag vet inte vad jag höll på med? Att vara låst gör att man vill mer. Nu känner jag mig inte låst. Jag behöver leka med Louise när Johan sover och sånt. Och när Louise är på förskolan behöver jag lite egentid samt lite Johan tid. Behöver inte H&M och Waynes coffé...eller jo....en gång i månaden:-) UTAN barn!!! Eventuellt en sovande baby...


Mim lillkille kämpar med sina pruttar och rapar. JAg ska låta bli och äta svamp nu, det kanske är det. David har ju plockat hur mycket som helst av alla olika sorter tror jag. Vi äter det varje dag. Inte bra, jag vet men så gott!!! Äggen är det inte för det ska inte ge knip, äter bara tillagade ägg. Det är nytt också, att äta för honom. Det kan vara lite bökigt i börjarn. Vi hoppar nan också. Han kan ta flaska om han behöver, räcker att veta det. Provar igen om en vecka eller så. Just nu vill jag bara ge honom en lugn mage.

Ligger och amnings-vilar med Johansson i sängen sedan 1,5h. David och Louise är iväg en sväng så jag släppte allt och kröp ner. Kändes helt rätt trots att lägenheten är så stökig.
Nu ska jag ha lunch/mellis. Avocado med skagenröra blir det. Försöker hålla mig under 20g kolhydrater nu då, per dag alltså. Men det är inget jag tänker lägga tid och energi på. Det får bli vad det kan till en början.

Pku är klart nu. Vikten är på 3050, helt ok. Mini, mini! Jag är väldigt känslosam och sliten också nu. Kroppen gör ont och hjärtat kämpar. Vill undvika konflikter och känslosvall. Men hur? Försöker vara lugn. Lat, som man ska. Det kanske hjälper. Ena mamman i mig vill ha tillbaka Johan i magen och leva vidare som innan. Mamma och Louise. Andra mamman vill gömma mig med babyn och ge honom allt. Men såklart ska jag hitta min roll som tvåbarnsmamma. Men inatt kände jag så, hjälp! Jag är ju Louises mamma! Jag kan inte mer. Jag är hennes! Löjligt, svårt att förstå va? Men det var inte lätt, jag fick panik på kvällen. Helt naturligt antar jag? Självklart älskar jag båda mina ungar. Och så ska man försöka få David att förstå sig på mig....nästan svårast. Och att känna mig missförstådd...nej usch situationen nu är svår.