15/8 En vanlig måndag
Det har blivit en ganska trist textblogg här, jag vet. Jag ska skaffa sån där PRO snart, lovar. Men jag bloggar som sagt för att dokumentera babylivet och spara allting till mina barn, texten är det viktiga. Foto får de massor av. Har fortfarande inte tagit tag i det där med att kopiera hela gamla bloggen (om Louises första år), det borde jag verkligen. Onsdag-Torsdag gör jag det. Minst en timma per dag.
Denna dag har jag:
Sovit länge med Louise (7.20), fick väcka henne det BÄSTA jag vet!!
Ätit frukost med henne (Tomtegröt, efterson jag lchfar på julen-11)
Lämnat henne, gått och lagt mig.
Vaknat, ätit frukost nr 2 och nu ska jag hämta henne igen, strax och faktiskt orka vara nästan den mamman jag brukar vara i några timmar innan David kommer hem och vi äter.
Det är precis vad jag ska göra under denna period med sjukskrivningen. Jag får all den sömn jag behöver. Kroppen får vilan. Ryggen blir avlastad. Louise får leka, ha vuxna omkring sig som orkar gunga, bära och ha sig. Hon får vara ute och springa. Louise kommer ju till mig på natten och knölar en del, vissa nätter mer än andra. Men om hon tänker fortsätta sova till efter 07 är ju båda hon och jag tagit igen det innan vi går upp redan.
Men snart blir livet annat här!!! När vår lille krabat gör entré. Men tills dess lever vi såhär. OK, sålänge. Skulle absolut kunna tänka mig att föda typ nu. Usch jag skulle inte börja tänka så redan tre veckor innan datum denna gång. Men faktiskt, jag vill träffa mitt barn nu. Jag vill heller inte vara gravid mer. Nu växer inte ett liv i mig mer. Nu BOR det en riktig, stor bebisunge i min kropp. Det är tungt och trångt!
Jag sa till David att det är upp till honom att locka ut den lille. Mig har han ju. Han är nära, nära mig och får massor av mamma dygnet runt. Tuttarna kan han ju längta efter men han vet ju inte om dom ännu! Sin pappa måsta han faktiskt komma ut för att få träffa!!!
