Jag och Familjen Jepsen

Vad skönt det känns med AUGUSTI. Känns som att denna långa jobbiga sommar går mot sitt slut. Snart skön svalkande höstluft! Vackra höst färger. KVällarna åååh! Ska tända lyktor på ute platsen och sitta med en film ute och mysa med en kopp te eller ett litet glas rödvin. Jogga i skogen. Men än är det sommar kvar. Och än är det mage kvar. Louise blev ledsen när jag lämnade idag. Det är så jobbigt när hon gör så! Hon är glad över att gå till förskolan och pratar bara bra om allt men endå blir det separationstårar. Varför? Då känner jag mig så dum som går hem och vilar. Men tänk så här så, om jag inte hade varit i behov av den vilan hade jag jobbat. I natt har David sovit på gästsängen i bebisens rum. Normalt sover han ju på soffan inte hos mig. Det får han inte. Han är som jag skrivit tidigare det värsta snark monstret på denna jord. Men inatt var det lugnt. I vardagsrummer hör jag fortfarande honom genom mina öronprobbar. Han kan snarka 6 timmar non stop på ljudnivå 100! Detta har varit extremt jobbigt nu i sommar för faktiskt totalt förstört många dagar och gjort att jag sover mini9malt. LOuise vaknar mycket, jag vaknar av smärta, av magen, av blåsan. Och varje gång jag ska somna om är det till världens olud. Jag gråter och och får uppriktigt sagt ångest varje natt över detta. Det är så synd att det är så här. Vad mycket det ställer till det för oss! Vi skulle ha det helt annorlunda annars! OCh småbarns åren är ännu månge. Vi måsta lösa detts! Så länge jag blir väckt flera gånger varje natt innebär det många, många timmars sömn som går bort pga att han låter. Jag kallar numrea en 4h natt för en bra natt. Då har jag legat 10 timmar och varit vaken i 6. USch detta har helt slukat upp mig. JAg vill så gärna leva normalt. JAg vill inte vara så här trött och jag vill inte må dåligt på nätterna. JAg kan aldrig vara glad på morgonen. Fast jag vet att det inte är hans fel så är jag förbannad varje morgon. Hela dagarna när jag är som tröttast. Fast, om jag vore David skulle jag göra allt i min värld för att få en snarkoperation. Men han kanske inte vill sova med mig. Detta är inte bra för romantiken!!! Jag kan heller inte sitta uppe och soff mysa med honom efter Louise somnat för jag måste "skynda mig att försöka somna innan honom". Vi äter ju inte frukost ihop heller för han sover så länge han kan sen går direkt till jobbet och äter där. Det rnda som händer på morgonen är att jag berättar att han varit ett monster på natten och att jag aldrig för sova. Kanske gråter jag. Det går inte att säga "God morgon älskling sovit gott, ha en bra dag puss puss" när man är så förtvivlad som jag är varje natt och har varit i flera, flera år nu. Det är jävligt onyttingt för kärleken. Jag skulle ge mycket för att förändra detta. Kunna vara en underbar morgon människa som förgyller dagen. MEn det bara går inte! Vi överväger till och med att låta bli att lära bebisen sova själv och satsa på samsov med båda barnen för mig så David kan ha ett rum. Men det är inte alls så jag vill uppfostra mina barn. Men överväger endå att göra så. När dom sover hela natten blir ju allt annorlunda då kanske jag slipper bli väckt och kan sova trots David. MEn det är många år kvar dit? Vad ska vi göra???