28/7 Kramar

Min skrutt fortsätter ha mardrömmar! Någon som har tips på vad man kan göra? Hon kommer över det snabbt iallafall och verkar förstå att det bara var i hennes huvud. I natt var det två gånger och den sista tog jag med henne till mig. Fast då var det nästan morgon men vi sov lite till iallafall. Därför gick det undan imorse vilken ledde till att hon var som klister på mig när det var dags att säga hejdå. Det känns alltid så tungt tycker jag! Hon är så otroligt kärleksfull på mornarna! Flera gånger har hon kommit och öppnat famnen och sagt "Kjaaaaaaaaaaaam mamma" så säger hon precis så här "MMMMMmin mamma, MIN mamma" och idag sa hon också "Vad du äj dullig min mamma". Hur lycklig blir man inte? Även Louises pappa har fått kramsjukan och kommer och kramar mig titt som tätt. Dom är så snälla:) Nu har jag lurat i David att han ska massera mig dagligen fram tills förlossningen:) "Ja men det gör jag ju jätte gärna, det vet du väl" sa han. Haha! Då då!

Det här med att hon säger MIN mamma hela tiden brukar jag påminna henne om att Ja, jag är hennes mamma och snart kommer lillsyskonet som jag också är mamma till. Och pappa också. Som grannen Sara hon är ju Alicias mamma, OCH Manfreds mamma. Dom är SYSKON. Vi har ju lite konstig släkt med helor och halvor, tillgifta varianter och annat. Moster har en mormor och en mamma, Mamma har en mormor och en annan mamma. När man hälsar på hemma hos morfar dyker Joakim och Oliver upp men också hos mormor dyker de upp. Hon kommer nog börja fundera lite kring det där när hon blir ett par år!

Jag har ont i höfterna. Men känner mig jätte sugen på att åka in till stan en kort sväng. Tvekar. Jag borde vila samtidigt som allt som inte är att jaga Louise är vila för mig. Igår sprang hon iväg tusen gånger(I bara trosor) och jag fick fånga henne. Önskar att vi hade en stor egen tomt med lekstuga oh sånt! Den lekparken här är trist och jag förstår att hon vill sticka. Skulle kunna ha en liten begagnad lekstuga på baksidan men det är så vansinnigt mycket skadogörelsa här i Stenby just nu. I natt hade dom slagit ruta på förskolan och knyckt chefens dator.

Jag är jätte nöjd med min lugg nu! Den har faktiskt inte delat sig så mycket och legat där den ska! Louises pedagog sa att jag är så olik mig. Kul, det var ju en förändring jag ville ha! Men endå jag ser noh ännu mer ut som en rund boll nu:/ Men om ett år...Ni ska få se!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0