Jag och Familjen Jepsen

Ett inlägg nu och då var det.
Jag sitter och ringer på försäkringskassan som har tekniska problem.
Helgen har till stor del handlat om att älta min sjukskrivning. I mitt huvud alltså. Jag har problem med F-kassan som vill ha nya papper, nya läkarintyg, ifrågasätter hela sjukskrivningen. Jag var skukskriven 11/4-4/5- Då hade jag JÄTTE ont. Jag hade så ont att jag inte klarade promenaden från ica (50m) utan smärtor. Drömmarna handlade om smärtan. JAg grät av den. Jag sökte sjukpenning för fulltid dvs arbetet samt föräldraledigheten. Eftersom jag inte var bättre den 5/5 fick jag förlägning till 17/5 men har då ansökt om ensast halvtid pga det att jag är rädd att bli helt utan ersättning. Läkarintyget visar dock heltid. Min läkare tycker jag ska vara hemma på heltid.
Under helgen har jag kännt att det är bättre. Kanske för att jag måste bli bättre för att klara ekonomin eller så är jag bättre. Från 18/5 återgår jag till normala. Oavsett hur smärtsamt det blir. Har jagt att jag inte kan jobba två dagar i följd bara eftersom smärtan blir för svår då. Men innan 25/6 har jag nada inkomst. Och vi har trasig bil, bebis i magen, obetalda räkningar...vi kommer tömma alla besparingar vi lyckats bygga upp under sedan arbetslöshetn innan Louise föddes. Och David har inte råd med dom fiskeresor han är värd, vi kommer kanske inte kunna åka på semester i sommar...Vi har dags budget och räknar kronor. FÖR ATT JAG HAFT SÅ JÄVLA ONT!!! Gode Skapare, ge mig ersättning!!! Svårt att skriva om något annat än detta då det är det enda jag tänker på just nu. Jag är orolig. Obehagligt att ha problem med försäkringskassan när man ska ha att göra med dem tills september nästa år.

Jag tänker på kroppen när jag inte tänker på fkassan. Pengar och kropp det är viktiga grejer det. Jag trivs absolut inte det minsta i min gravidkropp. Jag är redan lika stor som när Louise föddes (över 70kg!) Min startvikt:50kg. Alltså innan Louise. Jag är bara i v 24. Jag kommer landa på 80-85kg. Det är JÄVLIGT tungt. Jag känner mig inte hemma i denna kropp och jag har absolut inget som helst tålamod. När bebis är ute ska jag springa  på attrakt och äta lchf tills jag trivs igen. Jag önskar bara att det var nu. Innan nästa sommar ska jag nå min målvikt:52kg. Men tills dess ska jag vara ett stort monster med en bebis i rumpan, tre i magen, en i varje ben och överarmarna verkar också vara på tjocken. Och hela tiden får jag bara höra om hur lite bekanta gått upp, hur dom orkar träna i graviditeten. Själv åt jag tre mackor till frukost och sitter stilla hela dagen. Tills lunch. Då äter jag igen sen sitter jag tills Louise ska hem. Då gunger vi och gräver. Jag gör så lite som möjligt. Sen äter hon mellis, säkert jag också. Varför kan inte bara matlusten försvinna? Varför kan inte ryggontet gå bort så jag kan röra mig? Inte för att jag kan göra någonting åt min groteska viktuppgång ännu, jag växer och göder. Men det vore skönt endå att kunna röra mig.  Tusen gånger om dagen provocerar jag migsjälv med att stå och glo på kroppen. Fote migsjälv och titta på hur feta armar jag fått. Låren är enorma! Byxor som satt löst när jag var höggravid med Louise sitter som korvskinn. Så stora. Nej usch jag hatar det här. Helt ärligt jag vill faktiskt inte träffa folk. Jag skäms. Och jag blir hela tiden jämnförd. Av migsjälv men även av andra. Är vi i jämnförelse åldern nu eller 25-års åldern? Är det en fas???

Och inte får man ta en cigg och ett glas vin i kväll som tröst heller.
STORKEN!!! 

Nej snälla någon hjälp mig att fokusera på kärleken till mina barn istället! Låt mig koppla av. Det kommer penger, snålheten blir inte långvarig och det finns orsaker. 
Jag kommer komma i form efter gaviditeten. Lugn och njut nu istället!!!
Tänk att ännu en underbar liten kommer om mindre än fyra månader.
Jag fattar att det är så här jag ska känna, tänka...så varför måsta jag gå till spegeln och glo på kroppen snart igen? Varför måsta jag älta med f-kassan idag igen? Varför är jag såååååå tröööööög???

Ja, jag går hos psykolog.

Vi har varit och bytt in Louises nappflaskor mot en leksak. Hon har normalt flaska hos sig nätterna igenom som jag fyller på. Det ska vänjas bort innan bebisen är här. Jag ska absolut inte tvinga henne att bli stor fort bara för att hon får syskon, verkligen inte. Han är ännu en liten tjej som behöver mycket trygghet. dfet ska hon alltid få. MEn dettta är hon stor nog att fixa nu. Hon är 20 månader. Hur som helst hon har varit väldigt ledsen. Tre timmar grät hon. Vi spillde vatten i hela sängen också. Men läggningen på kvällen gick bra. Det har gått som jag förväntat mig ungefär. Hon som två hyffsat långa perioder och var inte helt omöjlig imorse. Jag berömde henne massor. Försöker berätta att hon ska göra som på förskolan. Stänga ögonen och somna. Hon kommer ihåg vart hon gjort av flaskorna. Hon gråter och ropar "flaskan". Förska tre nätterna ska vara värst. MEn jag kan sova en liten stund på morgonen när jag lämnat henne. Inte idag dock för jag är för orolig i mig. Louise sov hos mig från 01. Då tog jag in henne och hon grät nästan tre timmar sen sov vi till 6.40. Hon somnade 21.30 igår. Jag kanske somnade 23. JAg bör klara detta. När hon var bebis sov jag max 4h/dygn i 5 månader. Max 2h i följd. 

Nu har jag försökt nå f-kassan i snart två timmar.