Jag och Familjen Jepsen

Det tar några veckor, ett par inlägg om lite av varje innan bloggen får sin plats och innan jag lyckats få denna nya sida personlig. Det tar en stund. Men jag ska skriva lite här om mig, så har vi börjat.

Jag fyller 24år i augusti. Jag är förlovad med barnens pappa, David. Vi träffades i november 05 då vi båda jobbade på samma hotell här i Eskilstuna. Vi delar en passion för mat och dryck. På gott och ont.
Vi bor nu i ett hyres radhus i Stenby, ett super område i Eskilstuna för oss med barn. det är en fyra med uteplats och baksida. På gården finns en lite lekplats där många timmar spenderas vid gungan.

Vi jobbar även nu på samma arbetsplats ett catering företag i Barva. Jag gör smörgårar, sallader, festplankor, smörgåstårter och sådant kalasigt. Han är kökschef och har fullt upp med massor. Det verkar säkert konstigt att vi jobbar tillsammans, men faktum är att vi pratar väldigt lite om jobbet hemma. Jag är mammaledig ca 50% också. Öppna förskolan besöks flitigt.

Och så har vi vår underbara lilla Louise. En mycket livlig tjej med massor av energi, fantasi och humör. Hon är en tjej som tar sin plats. Social och bestämd. Kärleken är oändlig och enorm! Louise gör gärna lite av allt. Vi sjunger väldigt mycket tillsammans. Hon är en riktig dockmamma och även en pippi tjej. Nu med våren är vi ute väldigt mycket. Jag tillhör den tragiska sorten som inte alls trivs ute i sandlådan, men det är hemligt för Louise. Jag stannar aldrig inne när hon vill ut för det.  

Mat och dryck är som sagt min passion. Choklad, ost, bröd, skaldjur, kött och rödvin är mina stora kärlekar. Kärlekar som jag saknar enormt i min graviditet precis som snus och cigaretter. Jag är ingen hälso människa och jag längtar enormt efter att få krypa ihop på uteplatsen med ett glas gott rött och ett paket cigg på lördagskvällen när banen sover...så snart jag slutat amma. I höst kommer jag och David att gå på LCHF diet då jag ska gå ner mammakilon(som verkar dra iväg rejält denna gång) och han ska få tillbaka en midja som försvunnit bakom folköl och chips. Då kommer jag säkert att blogga även om det. I min tidigare blogg hade jag en "dagens middag" kategori där jag la up bilder på våra många gormet måltider som David lagar till. Louise är 20 månader och redan van vid att äta delikatesser.  

Just nu är jag sjuktskiven med helvetiska vidriga foglossningar, något som jag inte kände av alls med Louise.
Jag är ensam på dagarna och ligger helt ärligt och latar mig til 13-tiden då jag går upp och äter lunch framför tvn. Det är inget som alls är likt mig. Jag brukar vara väldigt aktiv fixa och dona tills jag stupar i säng. Det är påfrestande då jag hade som inställning att vara fysiskt aktiv med vattengympa och promenader i väntan på lillen. Lusten finns i mig men inte förmågan. Jag tycker det är jobbigt att vara gravid denna gång. Jag är redan väldigt stor och skämms ärligt talat när folk frågar hur långt gången jag är...23 veckor. Jag sitter bara hemma och jäser mig större och större. Längtan efter att åter få min kropp och kraft är enorm! När bebisen är ute ska jag springa ner mig till min trivselvikt på 10 månader. David ska ge mig ett joggingband, annars föder jag inga barn åt honom har jag sagt. MEN..man ger och man tar...en tung graviditet med massor av kilon på kroppen kanske blir en snäll liten bebis. Med Louise hade jag är fantastisk graviditen och ut kom hon lilla flickan med kolik och tuttbegär över allt tänkbart. Jag vill bara tillägga efter några raders gnäll att jag är lycklig över barnen och det är värt varje dag av foglossningar och varje mil jag måste springa efteråt. Men jag tycker endå att komma med storken metoden verkar bättre just nu.
Men jag njuter också enormt av att vara ensam hemma, dra på musik, bara vara. Vilken småbarnsmamma skulle inte? Jag måste vila väldigt mycket för att inte få ont i ryggen bara. Och det finns mycket som behövs göras, som jag borde men endå inte...

Jag har gjort många försök att vara någon slags lattemamma. Trot besvär med kolikbebis, vagnvägran och annat har jag försökt att vara social och bokat fika på kaffe med alla mina vänner och vänners vänner under hela mammaledigheten med Louise. Jag har trott att det är sån man bara ska vara utan att inse bättre. När jag började jobba igen i höstas insåg jag hur stressad jag var över att hinna med fika med henne och denne besöka det ena och andra fiket och hela tiden uppdatera min look, ständigt jämnföra mig med jämnåriga vänner med helt andra förutsättningar. Stressat på mig smink för att vilja se lika snygg ut som mina barnlösa vänner med höga klackar och mode kläder. Jag har ställt orimliga krav på migsjälv och Louise har fått hänga med ut i stormen trots att hon varit missnöjd. Nu mera träffar jag mina vänner gärna, där Louise trivs, men jag bokar inte varje ledig dag. Jag har mina kläder i stl 40 och köper inte dyra mammakläder för att kunna se snygg ut och gå på café, sminkar mig ibland på helgerna med mitt h&m smink. Jag försöker ge Louise en lugn vardag. Och jag försöker ge migsjälv samma sak. Min mamma hade dom fulaste tajtsen och tröjorna och umgicks med sina tantkompisar hemma över köksbordet medan jag lekte och hade det bra. En riktig bryggkaffemamma vill jag vara. 
 
Som skrivet, jag bloggar för att dela vår vardag med släkt, vänner och andra föräldrar men mest av allt för att sedan skriva ut allting och spara till mina barn. Min tidigare blogg skriver jag ut till Louise, kanske den här också men det viktiga är att även bebisen i magen ska få mammas blogg från första året som minne.

Nu vet ni mer om mig! Massor faktiskt! Lämna gärna en kommentar ni som hittat hit så jag vet vilka ni är, så jag kan kika i era ev bloggar! 


Här är min Louise!