Jag och Familjen Jepsen

Onsdag. Mitt i veckan, lill-lördag. Fast mitt i veckan för mammaledig blir ju torsdagen då det där med helg inte blir något alldeles speciellt. Eller jo, David är ju ledig på lördagen men jag själv ska ju upp i ottan och jobba på söndagen. Skitsamma, det är onsdag.

Har lämnat skruttan och skrutten har somnat så nu dricker jag kaffe. Dricker enorma mängder kaffe numera. Vågar inte ens tänka på vilken huvudvärk jag kommer få den dagen jag inte får kaffe. När jag sov till 10 i helgen så vaknade jag med dunderhuvud. Brukar ju hunnit hinka i mig en kanna vid det laget. Varför gör man då? Kan det vara så att kaffekoppen och snusen under läppen ger mig lite mer vuxen känsla? Vet inte va det handlar om men jag vill ha det.

Idag kommer Mimmi och i soppköket serveras trattkantarellsoppa- Hon kommer ha med sig nån eller några klänningar som jag ska testa inför Johans dop. Att bero på kläder...håller på å töjer jeans. Har ett par som jag köpt på nån jeans rea nån månad innan Johan satte sig i magen. Dom går igen så då är det bara att använda. Men dom är väldigt trånga och magen som är hur mjuk som helst(för alltid?) Ligger som en bulldeg över midjan. Men om jag går mycket i dom hemma kanske dom passar bättre snart? Jag står alldeled stilla på mina 58 kg och inget händer. För tre år sedan när jag vart gravid med Louise vägde jag 48kg. Men jag behöver bara ner till 51-52 för att kunna ha mina kläder igen. Känns dock mer och mer som att det ligger långt fram nu. Inte ens i sommar, men nästa kanske? Kroppen har förändrats mycket, och det accepterar jag. Men det betydet inte att man måste acceptera storleken. Jag kan fortfarande vara small. En 34a. En degig 34a.
Min sambi här han gick ju ner ett par 6-7kg på lchfandet. Och sedan jag släppte det äter han chips en-två påsat/vecka med dipp, kvällsmackor, snabbmat och bara fortsätter gå ner. Vilket klär honom. Man lite avis, lite frustrarande orättvist är det.

Dagarna är mycket långa just nu. David kommer aldrig före 17.45 och innan dess har vi hunnit med mycket lek, bråk, många känslor och en del annat här hemma jag och fröken Louise och lilla bebisen. Jag leker ju minst ett par timmar med henne men imellanåt behöver jag kånka Johan, mata Johan och trösta Johan. Då bler hon vansinnig. Om man har tur kan hon leka vid diskbänken när jag lagat mat annars är det höjdpunkten av missnöjet när jag gör det. Men kommer hon väl igång att leka på egen hand så har hon ju hur roligt som helst så också, Synd att hon hakar upp sig på mig. 

Min dröm: Ligga i soffan under ett täcke en hel eftermiddag som blir kväll. Ensam. Titta på tråkig tv, repriser.
Funderar över när det kommer slå in. Inte om dagar, inte om veckor inte om månader. Om ett par år. Visst jo man kan ha barnvakt. Men har vi barnvakt vill man ju göra något tillsammans. Vilket också vora mysigt. Men jag längtar och drömmer om en hel eftermiddag i soffan. Men en kväll framför mig som ka bli vad som helst. Vad skönt det kommer bli nu när man fått lära sig att verkligen njuta av att slappa. Det kommer aldrig mer bli "att ha tråkigt" det kommer bli att njuta. Man har förändrats en del.

Men jag längtar också tills sånt som ligger lite närmare. Som snönn och att leka i den med Louise. Julen och allt vad den innebär med barnen. Johans dop och att få fira honom med släkten. Men den här förbannade november kan få försvinna nu genast.

Hepp...slut svammlat. Nån som läste allt?