En massa tankar och känslor
Sitter med lite bonus tid. Malin är "vår" idag och det är perfekt! Hon skulle med till öppna förskolan för första gången men jag frågade om inte hon kunde gå själv med Louise i helgen för jag var ju verkligen slutkörd, totalt utpumpad och helt och håller ett vrak. Så de gick själva men jag har fått sova riktigt bra inatt och kände mig inte alls trött nu när vilotiden kom. Så jag har gjort massor som jag tänkt göra tis-ons viklet iallafall leder till vila för då kan jag ville de dagarna istället om jag vill och behöver. Så vila ger det mig iallafall. Smart drag. Joah sover jättegott eftersom jag dammsugit. Lunchen är klar. Svampsoppa för min och malins del och stuvade makaroner med köttbullar för Louises del.
Jag har också suttit och skrivit ett helt äkta handskrivet brav till min barndoms bästaste vän, också en Malin, som bor i uppsala. Pratat med pappa som kommer och fikar om nån timma. Fikar, varför skriver jag så? Vi ska säkert ha kaffe men det vora med rätt att skriva att han kommer och leker. Kommer och umgås. Fast det gör man ju när man fikar men..äsch, ni fattar? Här fikar men inte här leker man!
Tråkigt med vågen imorse. Fan. Jag är så jävla less på kroppsresor. Jag vill landa. Men det hinner jag innan jag åldras iallafall i 20-25 år kan jag väl få bara vara? Det vora himla jätte härligt. Men nu ska man tänka till lite här iallafall. Jag SKITER i det hela nu. Om träningen ger nada så kan det vara, kan lägga dom krafterna på något annat lika gärna om det endå bara står still/ökar. Jag kan väl ge fan i bullar och godis sånt skit, men i övrigt tänkter jag också skita fan i vad det är för mat på tallriken för det tar energi att tänka på mat också. Men helt ärligt, inte ska jag väl förtjäna att gå upp i vikt??? Jag kanske kör nån sån där förbaskad pulver hejåhå diet innan sommaren, inte för jag tror på dom för det lär ju inte hålla men jag kan ju leva på tanken just nu iallafall???
Barnen är snoriga, Louise hostar tack och lov inte Johan ännu. David och jag klarar oss men har båda lite varningssignaler för att förkylningar är på väg.
Jag längtar såååååååå efter mig och David just nu!!! Det finns ingen tid. Jag lägger mig med Johan. Sent. Ingen titta tv ihop i lugn och ro och kunna hålla om. Jag vill ligga i hans famn i timmar och se film. Jag längtar till vi lägger bägge barn för natten tidigare och kan göra det. Vi är vansinngt dåliga på att pussa, krama och sånt i vardagen mitt i allt. Men varför ska man ha förspel när det aldrig blir mer? JO, jag vet det är viktigt endå. Men vi är som sagt USLA på det. Jag är med varje-varannan dag typen med sexiga sms, massa taffs och sånt. Och det..uh...går ju inte?! Skillnaden mellan oss innan barnen och nu är lika stor som....något med mycket, mycket skillnad. När vi får tid, då ska jag verkligen göra vad jag kan för att bli en härlig flickvän att älska massor, massor. Just nu känner jag mig knappt som en flickvän.
Jag är för dålig på att njuta av här och nu. Längtar tillbaka till massor, onödigt. Dit kommer man inte. Det är mig och David jag saknar där och att jobba hårt och fokuserat någonstans där det händer massor. Men det finns ju framåt också. Och då får jag fokusera på framåt om jag nu inte kan fokusera på nu. Framåt finns massor att längta tills. Johan är så älskad och så underbar och jag är bara lycklig över honom. Varför ska jag gå och tänka på sen, sen, sen. Nu, då? Min lilla baby. Är det tröttheten? Saknar att vara flickvän, kvinna och inte helt och fullständigt bara mamma. Får man känna såhär?
Nu kommer dom snart! Johan verkar sova ännnu. Det är nog bra för hans förkylning.
Man får känna så. Jag längtar också framåt. Så idiotiskt när tiden går så fort och aldrig kommer tillbaka... Men vi har vänner som också har barn som har förmånen att ha barnvakt över natten en gång i veckan. Minst. Konstigt nog längtar dom inte framåt. Det är den ständiga tröttheten som är boven tror jag. Man kommer till en punkt när man hellre sover än något annat inkl att leka med sina barn. Fy för sömnbrist!
