20/10
Det blev en mindre bra natt tyvärr. Men jag mår OK, fast det är ju bara lunch. Har varit hos min psykolog på barnhälsovården. Det finns för mycket att prata om just nu så det gav inte så mycket. Det är barnen, kroppen, relationen, hanteringen av sömnbristen, fel prioriteringar och energi på fel saker. Normalt tillstånd för hyffsat ung nybliven 2-barnsmamma tror jag.
Det enda vi kunde avsluta med var att jag inte ska prova mina kläder mer förns jag gått ner mer eftersom jag vet att jag inte kan ha dom än på några kgs. Slöseri av tid energi och humör. Hon tycker förståss jag ska lägga hela kroppen på hyllan men jag är för medveten om att jag mår mycket bättre av att bli lite smalare. Istället för att hitta en passande diet ska jag hålla igen på allt uppenbart onödigt. Inte tänka mer på det. Fast ja...inte så enkelt tycker jag, helt ärligt.
Jag ska inte bygga upp för höga förväntningar om att Johans dygnsrytm ordnar sig snart. Det kan ta tid och jag måste anpassa mig så gott det går nu. Men såklart också uthärda.
Min och Johans promenad är bra dom dagar Louise har förskola och lördagar. Men innan hämtning istället för efter lämning ska den ligga.
Vi pratade lite kring Louise men utan något direkt konkret att sammanfatta här. Vissa dagar går hennes trots och test inte alls bra för mig att hantera. Hon blir så arg och ledsen när jag är upptagen eller när hon ska vänta, inte få något hon vill ha osv att jag inte kan nå fram till henne när jag pratar så att jag kan få henne att förstå varför det är på ett visst sätt. Just igår hade vi en vansinngt tuff stund under matlagningen trors att jag försökte engagera henne. Johan sov och det var ju tur, det var lekandet som fick lida. Det hela slutade med att jag blev arga mamman med en inte så rolig ton och hon ännu argare och väldigt ledsen. Det kändes jobbigt på kvällen sen. Jag vill ALDRIG vara arg. Men det min psykolog sa var att vi inte alls ska tro att vi lekt för mycket med henne. Vi gillar att umgås med våra barn och leka så det ska vi ta till vara på och njuta av. Men laga mat, tvätta, mata och byta och pyssla om Johan mm. ska naturligtvis också göras. Hoppas jag kan få henne att förstå hur det hela måste få hinnas med. Hon kanske kan vara med mer i matlagning, tvättning och sånt. Dom här utbrotten börjar bli jobbiga nu usch! Det minsta lilla vi gör krånglas till rejält av en testande 2åring på sin spets. Inte en dag får jag på kläder osv utan "bråk". Aldrig kan vi gå raka vägen dit vi ska osv...och med Johan blir det svårt. Mitt tålamod måste räcka länge.
Jag skulle behöve lite, lite vuxentid också. Men jag måste ju jaga sömn...det är synd. Får se promenaderna som min tid. Och dom här stunderna när Johan smälter sin mat i min famn och jag skriver för så är det oftast.
Nu ska jag göra lita nytta för att sedan kunna leka. Men middagen tänker jag laga senare och då får mina barn gilla läget. Ja inte gapskrika hungriga med bajsig blöja så men ni fattar hur jag menar? Måste kunna ha rutin på att mamma lagar mat. Inte direkt så att vi äter mat som tar 4 timmar att laga vi håller oss till enkelt. Varför rulla små fina köttbullar när man kan steka köttfärsklumpar?
Det enda vi kunde avsluta med var att jag inte ska prova mina kläder mer förns jag gått ner mer eftersom jag vet att jag inte kan ha dom än på några kgs. Slöseri av tid energi och humör. Hon tycker förståss jag ska lägga hela kroppen på hyllan men jag är för medveten om att jag mår mycket bättre av att bli lite smalare. Istället för att hitta en passande diet ska jag hålla igen på allt uppenbart onödigt. Inte tänka mer på det. Fast ja...inte så enkelt tycker jag, helt ärligt.
Jag ska inte bygga upp för höga förväntningar om att Johans dygnsrytm ordnar sig snart. Det kan ta tid och jag måste anpassa mig så gott det går nu. Men såklart också uthärda.
Min och Johans promenad är bra dom dagar Louise har förskola och lördagar. Men innan hämtning istället för efter lämning ska den ligga.
Vi pratade lite kring Louise men utan något direkt konkret att sammanfatta här. Vissa dagar går hennes trots och test inte alls bra för mig att hantera. Hon blir så arg och ledsen när jag är upptagen eller när hon ska vänta, inte få något hon vill ha osv att jag inte kan nå fram till henne när jag pratar så att jag kan få henne att förstå varför det är på ett visst sätt. Just igår hade vi en vansinngt tuff stund under matlagningen trors att jag försökte engagera henne. Johan sov och det var ju tur, det var lekandet som fick lida. Det hela slutade med att jag blev arga mamman med en inte så rolig ton och hon ännu argare och väldigt ledsen. Det kändes jobbigt på kvällen sen. Jag vill ALDRIG vara arg. Men det min psykolog sa var att vi inte alls ska tro att vi lekt för mycket med henne. Vi gillar att umgås med våra barn och leka så det ska vi ta till vara på och njuta av. Men laga mat, tvätta, mata och byta och pyssla om Johan mm. ska naturligtvis också göras. Hoppas jag kan få henne att förstå hur det hela måste få hinnas med. Hon kanske kan vara med mer i matlagning, tvättning och sånt. Dom här utbrotten börjar bli jobbiga nu usch! Det minsta lilla vi gör krånglas till rejält av en testande 2åring på sin spets. Inte en dag får jag på kläder osv utan "bråk". Aldrig kan vi gå raka vägen dit vi ska osv...och med Johan blir det svårt. Mitt tålamod måste räcka länge.
Jag skulle behöve lite, lite vuxentid också. Men jag måste ju jaga sömn...det är synd. Får se promenaderna som min tid. Och dom här stunderna när Johan smälter sin mat i min famn och jag skriver för så är det oftast.
Nu ska jag göra lita nytta för att sedan kunna leka. Men middagen tänker jag laga senare och då får mina barn gilla läget. Ja inte gapskrika hungriga med bajsig blöja så men ni fattar hur jag menar? Måste kunna ha rutin på att mamma lagar mat. Inte direkt så att vi äter mat som tar 4 timmar att laga vi håller oss till enkelt. Varför rulla små fina köttbullar när man kan steka köttfärsklumpar?
Kommentarer
Trackback
