Jag och Familjen Jepsen

Märker att mina inlägg blir korta och tomma. Jag gör inte mycket mer än att väntat och står ut med det. Vilket inte är enkelt alls. Är som ett monster, ett farligt hondjur som borde låsas in. Och alla tjatar. Bebis? Bebis? Jag tänker sluta svara. Nu ska vi till Louises kusiner. Usch jag mår verkligen inte bra nu. Och faktiskt, ingen förstår. Jag antar att jag inte får lov att vara blödig men jag vill bara gråta i min ensamhet just nu. Från dag ett har jag avskytt att vara gravid. Vara höggravid och gå över tiden...ja...