8/9...Djävulsksa hormoner eller är jag dum i huvet?

Ligger och amnings-vilar med Johansson i sängen sedan 1,5h. David och Louise är iväg en sväng så jag släppte allt och kröp ner. Kändes helt rätt trots att lägenheten är så stökig.
Nu ska jag ha lunch/mellis. Avocado med skagenröra blir det. Försöker hålla mig under 20g kolhydrater nu då, per dag alltså. Men det är inget jag tänker lägga tid och energi på. Det får bli vad det kan till en början.

Pku är klart nu. Vikten är på 3050, helt ok. Mini, mini! Jag är väldigt känslosam och sliten också nu. Kroppen gör ont och hjärtat kämpar. Vill undvika konflikter och känslosvall. Men hur? Försöker vara lugn. Lat, som man ska. Det kanske hjälper. Ena mamman i mig vill ha tillbaka Johan i magen och leva vidare som innan. Mamma och Louise. Andra mamman vill gömma mig med babyn och ge honom allt. Men såklart ska jag hitta min roll som tvåbarnsmamma. Men inatt kände jag så, hjälp! Jag är ju Louises mamma! Jag kan inte mer. Jag är hennes! Löjligt, svårt att förstå va? Men det var inte lätt, jag fick panik på kvällen. Helt naturligt antar jag? Självklart älskar jag båda mina ungar. Och så ska man försöka få David att förstå sig på mig....nästan svårast. Och att känna mig missförstådd...nej usch situationen nu är svår.

Kommentarer
Postat av: ylka

åå gumman det kommer att bli bättre, det är bara nu i början det är så jobbigt plus alla känslor som spökar och man är extra känslosam. Men villa så mycket du kan specelt nu när David är pappa ledig också.

2011-09-08 @ 16:49:39
Postat av: Sandra

Du är inte dum i huvudet! Det är bara så svårt i början... Riktigt svårt. Man kommer in i de så småningom. Vilka fina barn du har föresten:) Louise är ju jätte lik dig. Mvh Sandra

2011-09-09 @ 07:39:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0