Jag och Familjen Jepsen

Tisdag och förskolemorgon. Det bästa på hela dagen är nog lämningen. Det låter ju hemskt...Men det är så underbart när Louise och Alicia får syn på varandra och rusar ihop för kramkalas. Dom älskar varandra. Dom har så fin vänskap.
På måndag byter Louise avdelning. Egentligen ska hon göra det efter sommaren med hon är väldigt "stor" för sin ålder och behöver stimulansen från nästa steg redan nu. Även om hon har några andra 2åringar som leker rollekar och pratar bra är det fortfarande flest små med blöja napp och egenlek. Jag tycker det är bra att dom ser till personlig utveckling och inte bara åldern. Jag hade själv funderar över att ta upp detta och blev glad när det kom från personalen. Det tråkiga är att hon får lite mindre tid med sin älskade Vian. För hon tycker mycket, mycker om henne. Hon känns i hjärtat säger hon ju.

Idag blir det enbart hemmasysslor och lek. Nu sover Johan och jag har duschat. Lite plock mer kläder och sånt, handla lite. En lugn dag. Någon gång under veckan måste jag på banken. JOBBIGT! Men det är jobbigare att inte ha pengarna på den kontot man behöver ha dom på.

Igår åt vi ju middag med nästan alla mina syskon och det var trevligt. Louise är inte det minsta blyg för Joakim och Oliver längre. När dom kom in och satte sig sa hon högt och tydligt "Oj vad fina ni är!" och så började hon beröma kläder och annat. Det var hennes sätt att visa kärlek. Hon var glad att se dem. Jag bara smälter.

Att Louise sa just så "Vad fina ni är...vilken fin kofta.." Fick mig att fundera. Jag och David pratade lite om hur man ger ett barn komplimanger på rätt sätt. Jag försöker faktiskt undvika det där med "Vad FIN du är i håret, vilken fin tröja du har idag osv. Jag försöker fokusera på oytliga komplimanger, vad BRA du är och vad KUL det är att vara med dig. Det blir så fel om man vid tvåårs ålder börjar titta på hur det yttre. Men naturligtvis berättar jag för min dotter att hon är vacker ibland också. Även kläder kan man ge en komplimang över eller säga något positivt om, men hellre "Vilken varm och bra jacka du har" än "vilken snygg jacka du har".

Jag brukar varje kväll fråga Louise när hon blev gladast under dagen som gått. Hon har olika svar. Jag säger oftast "När du och jag kramades" eller "När jag lekte med dig" eller "när jag kom hem från jobbet till DIG". DU gör mig glad, Louise! Jag är GLAD för att jag får vara med dig! Det känns bättre än "vad FIN du är idag med din söta klänning".

En annan sak som blir när man har gäster är det här kramandet. Folk ber ALLTID henne om en kram när det kommer/går.  Även David, faktiskt kan säga typ "Men jag har ju inte fått en kram idag". Sånt gör mig vansinnig! Varför ska gon ge, ge, ge och ge? När David säger så tex brukar jag slinka in med att hon nog inte fått nån kram av honom heller. Om man vill krama någon då kan man göra det. Man ska inte "tigga" kärlek. Bättre att säga "Nu innan jag går så vill jag ge dig en kram". Louise vill inte alltid krama folk som fortfarande är nya, känns främmande. Jag kramar själv inte alltid om Davids kompisar som jag knappt känner, varför ska Louise krama mammas och pappas? Nu vet Louise ju iallafall att man inte behöver krama vem som helst. Men det retar mig att hon ska avgöra, hon ska ge, hon ska krama. Malin är väldigt bra på det där. Hon berättar alltid för Louise att "Jag vill ge dig en kram" eller "Ska vi kramas".  "Kan jag få en kram, nej du behöver inte" kan man byta till "Jag vill krama om dig".

Att kramas är kärlek, inte artighet!

Det finns inget som är så fel som när en vuxen frågar sitt barn "älskar du mig?" Men när ett barn spontant visar sin mamma, eller någon annan kärlek, vilket de ofta gör, på sitt sätt är det ju såklart fint att berätta för barnen att det betyder otroligt mycket för mig när du gör så/säger så.
Varje gång Louise berättar för mig att hon älskar mig, eller avbrytar leken för att ge mig puss och kram eller när hon berättar om hur mycket hon tycket om Johan, pappa, Malin, mormor och alla andra hon babblar om så bara smälter jag. Hon har ett stort och fint hjärta! Man behöver inte tvinga fram kärlek ur ett litet barn. Vi visar alla kärlek på olika sätt. Så ska vi låta det vara!

Oj vad det drog iväg idag:-) Nu är mitt lilla barn vaket och jag ska KRAMA honom och berätta för honom att mamma tycker om honom. Och då flinar han...och jag får tillbaka mer än jag kan önska mig!

Men varckra, söta, fina, ljuvliga, berårande är dom, Mina barn. Det är ALLA barn!
Men man behöver inte berätta just det för dem hela tiden.
Louise fötter är otroligt söta här, men dom är ännu mer väldigt BRA!
Johans tjocka små baby lår är urgulliga..men dom är också så starka och BRA!