Dålig start.
DÅLIG morgon.
För alla oss.
Imorse när jag och Johan satt i sängen och tjattrade i väntan på att Louise skulle vakna och frukosten serveras satte han slem i halsen. det var otroligt obehagligt. Det tog riktigt lång tid innan han fick tillbaka luften. LÄMNA ALDRIG SNORIGA BEBISAR UTOM SYNHÅLL. Nu satt jag ju iof med honom, men det blev svårt endå. Några sekunder trodde jag faktiskt inte att jag skulle kuna hjälpa honom. USCH! Det vad hemskt. Jag älskar mitt lilla barn så, ibland får man verkligen känna av kärlekens storhet.
Och Louise lilla fröken finemang. Hon gör allt i sin makt just nu för att dra ut på avgången mot förskolan.
Inga kläder passar och det är alltid något som sätter igång gråt och ilska.
Och på förskolan. Värsta lämningen någonsin. Hon blev hysterisk. Vian tog henne men hon sparkade, slet sig och slog. Skrek bara helt galet. Men jag gick. Annars kommer det bara bli värre.
Jag började stört böla så fort jag kom in i hallen hemma. Ont i hjärtat. Känner mig som en vidrig människa när det blir sådär. Hon ville verkligen vara hemma. Försöker muntra upp med hur många hon har att leka med och alla roliga aktiviteter. Jag messade avdelningen och frågade hur det gått sen och allt var bra nu skrev de. Skönt. Men endå, hur kände sig Louise när jag gick?
Herre gud vad jag älskar den ungen! Kärleken till henne går inte att mäta upp med någonting alls. Hon är den mest fantastiska härliga varelsen som existerar. Hon är helt otrolig!
På vägen till förskolan sa Louise att hon ville ha en överaskning idag.
Då svarar jag att det kan hon inte få idag heller.
"Vi får väl se vad det blir" säger hon då.....det är visst inte jag som bestämmer när hon ska få en överaskning.
Men det ska hon ha idag, absolut!
Idag kommr min far och passar Johan på eftermiddagen då jag ska på ett möte på psyk mott pga att man inte kan erbjuda min behandling än på länge. David ska vara med. Känner mig lite illa till mods.
Just nu mår jag ju rätt bra. Men jag vet att den enorma besattheten och tvången kan ta över mig när som helst. Så jag tänker endå ta all hjälp jag kan få.
Nu vaknar den andra oroliga lilla varelsen och vill ha sin mjölk.
För alla oss.
Imorse när jag och Johan satt i sängen och tjattrade i väntan på att Louise skulle vakna och frukosten serveras satte han slem i halsen. det var otroligt obehagligt. Det tog riktigt lång tid innan han fick tillbaka luften. LÄMNA ALDRIG SNORIGA BEBISAR UTOM SYNHÅLL. Nu satt jag ju iof med honom, men det blev svårt endå. Några sekunder trodde jag faktiskt inte att jag skulle kuna hjälpa honom. USCH! Det vad hemskt. Jag älskar mitt lilla barn så, ibland får man verkligen känna av kärlekens storhet.
Och Louise lilla fröken finemang. Hon gör allt i sin makt just nu för att dra ut på avgången mot förskolan.
Inga kläder passar och det är alltid något som sätter igång gråt och ilska.
Och på förskolan. Värsta lämningen någonsin. Hon blev hysterisk. Vian tog henne men hon sparkade, slet sig och slog. Skrek bara helt galet. Men jag gick. Annars kommer det bara bli värre.
Jag började stört böla så fort jag kom in i hallen hemma. Ont i hjärtat. Känner mig som en vidrig människa när det blir sådär. Hon ville verkligen vara hemma. Försöker muntra upp med hur många hon har att leka med och alla roliga aktiviteter. Jag messade avdelningen och frågade hur det gått sen och allt var bra nu skrev de. Skönt. Men endå, hur kände sig Louise när jag gick?
Herre gud vad jag älskar den ungen! Kärleken till henne går inte att mäta upp med någonting alls. Hon är den mest fantastiska härliga varelsen som existerar. Hon är helt otrolig!
På vägen till förskolan sa Louise att hon ville ha en överaskning idag.
Då svarar jag att det kan hon inte få idag heller.
"Vi får väl se vad det blir" säger hon då.....det är visst inte jag som bestämmer när hon ska få en överaskning.
Men det ska hon ha idag, absolut!
Idag kommr min far och passar Johan på eftermiddagen då jag ska på ett möte på psyk mott pga att man inte kan erbjuda min behandling än på länge. David ska vara med. Känner mig lite illa till mods.
Just nu mår jag ju rätt bra. Men jag vet att den enorma besattheten och tvången kan ta över mig när som helst. Så jag tänker endå ta all hjälp jag kan få.
Nu vaknar den andra oroliga lilla varelsen och vill ha sin mjölk.
Kommentarer
Trackback
