Jag och Familjen Jepsen

Och trött. Sover massor idag, vad hände?!

Strax gå till förskolan och titta på min tomtenisse!

När man har en liten tvååring hemma som älskar julgranar får man ha granen tidigt. Jag själv är måttligt förtjust.

Johan fick den här igår. Jag läste den när jag var liten. Underbara bilder man kan titta så länge! Louise och jag har läst flera gånger nu...

Är här. Och det älskar vi! Och printz lussekatter.

Mest av allt önskar jag mig mer tid att ägna mig 110% på min älskade Louise. Lillebror skriker. Han vill bäras runt. Sover jätte korta stunder. Hon somnade på golvet igen när han skrek. Inget gör henne glad idag hon är så låg. Hela dagarna är en uppmärksamhetskamp mellan barnen och jag vill inget annat än att ge dem båda all min tid.

Är från den stunden jag tänker minnas av denna dag.

Ser ut så här idag.

Äter lugnast så här. Mjölk vill han ha.

Hon hemma idag. Mådde illa sent igår. Men bra idag. Lite trött nu bara å somnade på golvet i Johans rum. Johan skriker all sin vakna tid. Stackarn. Jobbigt för alla. Han har fått sprutor men jag är rätt säker på att det är magen. Louise får vara för sigsjälv mycket. Hon är besviken på mig jag märker det. Får ägna mig åt henne ikväll. Håll tummarna på att hennes kräkningar igår kväll var allt för hela familjen så vi får döpa prinsen på söndag utan att smitta hela släkten.

Glad iallafall

På att knyta händerna och tacka Gud för livet. Som vi ska göra på söndag

Johan har det jätte jobbigt med sin förkylning. Och sprutor har han fått också. Pyjamasen får stanna på. Ska bli intressant och se hur jag lyckas ta hand om sjuk gnällspik och roa rastlös 2åring idag. Tycker nu han är fluffig? 6605gram.

Skulle blogga långt men datorn är krånglig. Vi hörs imorgon!

Johan har det bra han. Njuter.

När dom tar hand om varandra?

Kaffet sluuuuut

Louise är så glad nu kan hennes mobil beroende återupptas. Här är min nya hylla.

Nu har jag varit på vårdcentralen. Jag ska medicinera. Smått ofrivilligt, jag gör det för barnes skull.
MEN jag ska också göra allt vad jag kan för att hitta rätt sätt för mig att genom samtal/terapi ta itu med mitt kontrollbehov som i olika former kommit och gått i livet och i detta nu skapar stark ångest.

Det finns en viss skamm i att öppna sig helt och hållet men detta är vad jag nu kommer att göra. ALLT skit. Hur mycket jag än skäms över vad jag kommer berätta ska jag endå göra det. För min samtalskontakt, som kanske inte kan hantare just detta. Då kommer jag byta. Jag ska jobba hårt med migsjälv. Jag känner att jag har inget att förlora.

Jag har VERKLIGEN spårat ur på mindre än två veckor och blivit mycket besatt och fixerad, kontrollerande.
Just vad det handlar om för mig just nu står inte i centrum hos vården utan det gör det återkommande beteendet. Men jag vill ha hjälp med min fobi. Jag tror inte att jag kan släppa den så "enkelt" även om denna ångelst tidigare yttrat sig i helt andra tankar som tex min anorexi i tonåren och svårtattsomna-fix idéer som liten. Efter branden på hotellet, skräcken som gav ångest. Det är någon skit i mig som jag har bestämt att jag ska hitte ut ur. Något som varit mig i alla dom här faserna som i mitt liv som hade kunnat vara så mycket bättre ska bort.

Jag är LIVRÄDD för biverkningarna i inkörningsperioden. Dom är farliga. Men såklart....har medecin tillfälligt mot just dom. Herre gud, vad jag ska mixtra med hjärnan nu! Men knäppare än vad jag är kan jag nog inte bli.

Vänner: Imorgon eftermiddag kommer min iphone hem och jag finns på mitt vanliga nummer igen. Och jag vill jätte gärna umgås. Hålla fötterna på jorden. Sitter här utan alla nummer nu men imorgon! Då ringer jag. För jag har fantastiska vänner som jag tänker tillåta mig be om hjälp av. Genom att umgås. Dom här två veckorna ska få gå bra!